Förlåt :(

Har varit heeelt värdelös på att skriva. Men har gått igenom någon form av personlighetskris... har mått jättedåligt, samtidigt som jag mått jättebra.. rörigt har  det varit.. var i hovrätten igår... och jag var skittaggad... men shit va jobbigt d va... där satt två människor jag tycker så mycker om... och ändå sitter jag där och godordar den ena.. men tror jag gjorde rätt bra ifrån mig ändå.. jag var väldigt noga me att säga va jag tycker... men idag så skulle jag ha velat sagt så här på frågan om hur R är som person och vad jag tycker om henne "Den R jag lärde känna skulle jag absolut stöttat idag, hon var underbar, snäll, glad, mysig, entusiastisk och en helt underbar mamma... Idag är det som att den personen inte finns längre, hon har dött och fötts till någon helt annan.. kanske med ett bättre självförtroende och med andra prioriteringar. Men jag känner henne inte, och kan inte uttala mig om henne".... men d är lätt att va efterklok.

Mycket känslosamt och jag önskar att det här aldrig någonsin kommit att bli en så stor grej... men jag tror någonstans att jag kommer kunna förklara mitt "svek" för henne, och jag tror någonstans hon förstår mig... hon känner mig och vet hur jag tänker... hoppas jag...

Hittade en bok idag, som hon gav mig för flera år sen och sa "här, läs den... jag tror och hoppas du kommer förstå mig när du läst den, den är från hjärtat... början till slut"... och ja... klart jag gör.. förstår henne... blev ledsen när jag bläddrade igenom den och ringde henne för att säga att jag hade boken, i hopp om att få en reaktion från gårdagen.. inte ett knyst, men jag tror det kommer.. och jag vill att hon ska veta och att alla ska veta, att vad jag än säger om henne, psyko, sjuk i huvet, så har den här människan rört vid mitt hjärta nå enormt... det blev lite vardagsprat om barnen mm... och det bestämdes väl lite flyktigt att vi skulle ta en fika...

Men jag är den som är i mitten, visserligen har jag ställt mig här.. men jag hoppas och tror att folk förstår att jag skulle glömma bort mina vittnesmål och val... jag kommer alltid finnas här för er.. oavsett... men jag är trött på att gömma huvudet i sanden.. hon har rätt att veta varför jag har valt er sida... och jag hoppas att ert förtroende för mig inte minskar.


nu ska jag plugga.. och tänke mer på vad jag bör göra och vad som är bäst för mig... hmm... och min dator har gått sönder..

Full? Ja... så kan man väl uttrycka sig


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0